Skip to main content

Full text of "Svipdag: dramatisk dikt byggd på Viktor Rydbergs undersökningar i germanisk ..."

See other formats


This is a digital copy of a book that was preserved for generations on library shelves before it was carefully scanned by Google as part of a project 
to make the world's books discoverable online. 

It has survived long enough for the copyright to expire and the book to enter the public domain. A public domain book is one that was never subject 
to copyright or whose legal copyright term has expired. Whether a book is in the public domain may vary country to country. Public domain books 
are our gateways to the past, representing a wealth of history, culture and knowledge thafs often difficult to discover. 

Marks, notations and other marginalia present in the original volume will appear in this filé - a reminder of this book's long journey from the 
publisher to a library and finally to you. 

Usage guidelines 

Google is proud to partner with libraries to digitize public domain materials and make them widely accessible. Public domain books belong to the 
public and we are merely their custodians. Nevertheless, this work is expensive, so in order to keep providing this resource, we have taken steps to 
prevent abuse by commercial parties, including placing technical restrictions on automated querying. 

We also ask that you: 

+ Make non- commercial use of the filés We designed Google Book Search for use by individuals, and we request that you use these filés for 
personal, non-commercial purposes. 

+ Refrainfrom automated querying Do not send automated queries of any sort to Google's system: If you are conducting research on machine 
translation, optical character recognition or other areas where access to a large amount of text is helpful, please contact us. We encourage the 
use of public domain materials for these purposes and may be able to help. 

+ Maintain attribution The Google "watermark" you see on each filé is essential for informing people about this project and helping them find 
additional materials through Google Book Search. Please do not remove it. 

+ Keep it legal Whatever your use, remember that you are responsible for ensuring that what you are doing is legal. Do not assume that just 
because we believe a book is in the public domain for users in the United States, that the work is also in the public domain for users in other 
countries. Whether a book is still in copyright varies from country to country, and we can't offer guidance on whether any specific use of 
any specific book is allowed. Please do not assume that a book's appearance in Google Book Search means it can be used in any manner 
any where in the world. Copyright infringement liability can be quite severe. 

About Google Book Search 

Google's mission is to organize the world's information and to make it universally accessible and useful. Google Book Search helps readers 
discover the world's books while helping authors and publishers reach new audiences. You can search through the full text of this book on the web 

at http : //books . google . com/| 



Digitized by 



Google 



Sco^ °i^llS, 30 



i9 19 19 19 <9 19 19 19 19 19 19 19 19 19 19 19 

I Harvard College | 
I Library S 



FKOM THE FUND IN MEMORY OF 



i 



g Henry Wadsworth Longfellow * 



(g( BEQUEATHED BY HIS DÅVGHTER 

IB» Alice M. Longfellow 

A ^. I 1 



i» 



MDGCCCXXIX 



1 ' 
4 -- 



•S» 




Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



SVIPDAG 



' DRAMATISK DIKT 

^ BYGGD PÅ VIKTOR RYDBERGS UNDERSÖKNINGAR 
v I GERMANISK MYTOLOGI 



Oscar Bensow. 



Iginber ichc big hämme! 

Grogaldbrn. 



'%^*" 



STOCKHOLM 
G. C H ELI US. 



Digitized by 



Google 



n 



O / ?. ^- r> O 



1/ 



HARVARD COLLEGE LIBRARY 
LONQFELLOW FUNO 



STOCKHOLM, TRYCKT I CENTRAL TRYCKERIET, 1894. 



Digitized by 



Google 



aaae c=^äi€i 



Q/c^en ^öiaaue c=:>Z.éiiai€ 



CieéeJdMn 



^n €u^€^ Qyft^i/cn t QA^nd^a Q^^aiMfnte 



'tmten ^n. ^n. 



{'i ^6/i^/M (2^^^2^^. 



Digitized by 



Google 



m^m^: 



Digitized by 



Google 



VALAND 

(FÖRSPEL). 



Digitized by 



Google 



K' t- 




Digitized by 



Google 



*'Spipdag'' är af Svenska ^kademien prislelönt, 
men förspelet ''Valand'' j som är senare forfattadt, har 
icke understalts akademiens granskning. 

Förläggaren. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Valands smedja i Ulf dalarna. 

Till venster är härden och framför denna 
ett stort städ. Pä samma sida längre fram i 
förgrunden ett bord af järnek, framför hvilket 
står en bänk, täckt af en björnhud. På väggen 
till höger hänga en mängd egendomligt formade 
trollredskap. Utefter hela väggens längd löper 
ett groft lindbastrep med stora knutar på jämna 
af stånd ifrån hvarandra. Längst bort i bak- 
g7'unden ersättas knutarna af guldringar, hvilka 
hafva formen af ormar. — / bakgrunden är en 
tung ekdörr. 

Valand sitter framför städet, föl-sjunken i 
dystert grubbel, I handen håller han ett stort 
slagsvärd med konstrikt arbetadt fäste af guld. 

Svipdag. 2 



Digitized by 



Google 



lO 



På den breda svärdsklingan glöder en run- 
slinga. Från härden faller ett rödaktigt ljus på 
Valands hårda och stränga drag. 

Efter en stund öppnas dörren, och Egil be- 
väpnad med båge och pilar kommer in. Han går 
fram till Valand, hvilken icke tyckes märka 
honom. 



Sgil {efter att en stund under 
tystnad ha/va betraktat 
Valand). 

Vilda tankar ännu 
hålla Valand vaken. 



Dalanb. 

Sällan slummer mäktar 
sluta Valands öga, 
sedan skändlig orätt, 
dödlig skymf han lidit 
af usla åsars 
fräcka ätt. 



På de grymma tankar 
grubbla nu ej längre. 



Digitized by 



Google 



1 1 



Dalanb. 

För Sindres smiden 
försmåddes Ivaldsonens. — 
Svärdet skall mig hämna, 
svek och falskhet straffa. 
Hvilken annan tanke 
finns för Valand kvar? — 
Från dystre grubblarn 
bort drogo alla; 
lemnade mig 
ensam att lida. — 
{bittert) Sist af alla 
äfven Idun 
outhärdligt 
fann vårt hem. 



Här is och snö 
aldrig smälta, 
nordanstormar 
ständigt strida, 
och ulfvars tjut 
aldrig tystna. — 
Hon greps af längtan 
till solens glans, 



Digitized by 



Google 



\ 



12 

och dit hon flydde, 
där vårens fläktar 
så blida leka 
bland blomsterstänglar. 

Dalanb. 

Sista kärleksbandet 
brustit har för evigt. 
Trohetsprat är lögn, 
list och falskhet blott. 



Hör mig, broder! 
Brottslig icke 
Idun är. 



Hon som alla. 

c 

Åtta vintrar trogen 
hon hos Valand dröjde. 
Då sjuk hon flydde se'n, 
din pligt att följa var. 



Digitized by 



Google 



13 

Lyda skulle Valand 
kvinnonyckers lag? 

Allt dig bjuder 
hän att draga. 

Vaianb. 

Fjättrad är jag 
fast vid städet. 
Hat och hämd 
hålla mig kvar. 

Vilde broder, 
hvad vill du då? 

Dalanb. 

Falska åsars 
fall och ända, 
världens ve 
Valand vill. 



Digitized by 



Google 



Hvad mäktar du 
mot åsars makt. 



Dalaub. 

En trofast vän 
Valand än har. — 
Detta svärd 
svike!r ej. 



Det kostliga smidet 

smed du ju 
åt Fröj — din fosterson. 

Goda runor 

ristade du 
in i det starka stål. 



Dalanb, 

Af välgångsrunor 
ristade Valand 
de bästa han visste, 
då fri från sorger 
åt Fröj han smed det 



Digitized by 



Google 



och vigde vapnet 
med goda galdrar, 

gudars välde att stödja. — 
Den blinde dåren 
bud man bragte, 
att mina smiden 

af dessa gudar smädats. — 
Välgångsrunoma 
ut jag plånade, 

och väl jag vände i ve. — 
I etter jag härdat 
det hårda stålet, 
hamrat hämd 
och hat i dess gry. 
Skarp som vaferlågan 
hvässat har jag eggen, 
kvädit ofärdsgaldrar 
öfver klingans spets. 

Ägil (J^evekande). 

Bort härifrån 
följ mig, o broder! 
Grymma tankar alstra 
ensamt grubbel 

Dalanb. 

Vill ock du 
Valand lemna? 



Digitized by 



Google 



i6 



«g!l. 



De världsfördärfliga 
vilda planer 
fasa mig inge. 



Dalanb. 
Feg du är. 



Valand ensam 
vågat så mig nämna, 
och endast honom 
Egil det förlåter. 



Dalanb. 

Lemna mig, 
listige broder! 
Gå och träla 
i gudars tjänst! 



Sijil {kastar vredgad upp dör- 
ren och går). 



Digitized by 



Google 



17 



Dalanb. 



MiA afskedshelsning 
höre du! 



(gär fram till lindbastrepet och löser den knut, som är 
närmast bakgrunden.^ 



Vakna du vilda 
vind och lyssna! 
Hör, hvad stormars 
herre dig säger! — 
I starka bojor 
bunden jag lagt dig. 
Nu vare du fri, 
väldiga vind! 
Mättad med hagel 
till Midgard du storme 
de fruktbara fälten 
med frost att fördärfva. 
Genom disigt töcken 
tränge ej solen! 
Som herre ensam 
härske kölden! 
Mänskotom öken 
Midgard varde! 
Växter och djur 
vissne och dö! 

Svipdag, 



Digitized by 



Google 



i8 

Väldiga vind, 
Valand dig bjuder. 
Lyss till din herre, 
hör och lyd 
stormutsändams 
starka galden 

Smaiirande som af hagel och dån af en storm- 
vind höres. Valand tar ned frän väggen ett jagl- 
spjut, en båge, skidor och staf Han går hastigt ut, 
lemnande dörren öppen. 

Scenen står en stund tom. — Hagelstormen läg- 
ger sig, månen bryter fram genom molnen och kastar 
sina dallrande strålar in i smedjan, där elden på 
härden glöder allt mattare. 

Mimer, Broek och Sindre komma in i smedjan, 

aiimer. 

Vi äro framme 

vid den fruktades härd. 

Sådan köld 
kände jag aldrig. 

Binbre. 

Öfver Nidabärgets 
branta stigar 



Digitized by 



Google 



19 

ned till töcknigt 

Nifelhem; 

genom dunkel hålvägs 

dystra skuggor 
hit med stormens hast 
våra hästar oss fört. 

Hvi förde du 

oss hit, o fader? 



Hvad asama ej mäktat, 
mig Urd har bjudit — 
att fimbulvintern hejda, 
att Valand fängsla 
och rädda mänskobarnen 
i Midgards dalar. 



Hur binda den starke, 
stormamas herre? 



QditttCtF (jf>eÅ!ar på lindbastrepet). 



Med detta bastrep 
binda vi honom. 
Mot egna galdrar 



Digitized by 



Google 



20 



han intet mäktar; 
fastare boja 
finnes ej. 



SittbrC (jom stannat i bak^iun- 
din lutad emot dörr- 
posten'). 



I månskenet där 
en man på skidor 
öfver glittrande snön 
glider långsamt hit. 



ttlimer. 
Måhända Valand. 



einbre. 

Hög han är. 
Mäktig och stark 
tycks han mig. 
En präktig björn 
som byte bär han. 
Ett glänsande svärd 
vid hans sida glimmar; 
på dess klinga glöda 
blodröda runor med underbar glans. 



Digitized by 



Google 



21 



Valand är det, 
ingen annan. 
I dimman må vi 
fort oss dölja! 

(^Tar en af guldringarna från lindbastrepet.^ 

Denna tunga ring 
tar jag i pant. 



De gä. — Genom den öppna dörren i bakgru n- 
den ser ma?i dimman allt ?ner tjockna. 

Sedan scenen en stund stått to7n, kommer Valand 
in. Han ställer ifrån sig skidorna, spjutet och hågen ^ 
kastar den döda björnen på golf vet och går sedan 
fram till härderi, på hvilken han lägger ved och ris. 
Elden flammar hastigt upp och belyser skarpt de på 
lindbasirepet hängande ringarna. 

Valand, hvars ansigtsiittryck är om möjligt äfinu 
dystrare, går fram till repet och räknar ringarna. 



Dalanb {häfngty 

Min ring 

är röf\^ad! 

Min runoristade 

troUdomsring! 



Digitized by 



Google 



22 

Fort att hinna 
tjufven fatt! 

{griper efter skidorna, men hejdar sig.) 

I Ulfdalama 
aldrig tjufvar 
ännu synts. 

{såsom gripen af en underbar tanke.) 

Ha! 
Knappast Mimers söner 
ringamas moder 
från barnen mäktat skilja. 
En enda vet jag — 
Idun blott! 

{hänryckt af tankrn.) 

Hon kommit åter! 
Alltid jag trott det. 
Hell dig, Idun, 
älskade hell! 
Till tecken ringen 
den trogna tagit. 
Efter mig hon spanar, 
\ . och skidomas spår 

■^■^ henne hit skola leda. 

{kastar mer ved på härden.) 

Välkommen Valand 
varmt skall dig helsa. 

(^sjunker ned i en stol bredvid städet.) 



Digitized by VjOOQIC 



23 

Vänder du åter 
från solig vår 
till evig vinters 
vindkalla hem, 
från vänligt blida 
blomsterängar 
till fruktansvärd 
frost och köld? — 
Så modig är då 
min milda maka, 
så ömt och trofast 
hon älskar mig. 

(^Ulftjut höres). 

Hungriga ulfvars hop 
hören upp med ert tjut! 

{Stormen växer anyo^ 

Ständigt stridande 
nordanstormar 
Valand bjuder 
eder hvila. 

(^Lutar sig tillbaka i stolen. Stödjande svärdspetsen mot 
städ:t ser han länge på klingan.) 

Hatets och hämdens 
hemska vapen 
dina blodröda runor 
blekna nu bort. 

{Hans hårda och stränga drag vekna och ljusna allt 
mer. Hufvudet sjunker ned emot bröstet.) 



Digitized by 



Google 



24 

Vänder du åter, 
Idun, älskling, 
kommer våren 
till vinterns famn? 
Idun . . . 
Idun . . . 
Idun . . . 

(^Hufvudet sjunker allt djupare ned, och han slumrar 
sakta in,) 

Äftmer, Sin dre och Broek smyga tyst in. 



jnimer. 

Försigtigt! 
Han sofver. 

Mimer lossar med sönernas hjälp lindbastrepet, med 
hvilket de sedan binda den ännu slumrande Valand, 



HlitnC)? (Jagande svärdet ur den 
so/vandes hand). 

Väldiga vapen, 
i mitt våld du är. 

Mimer fäster svärdet vid sitt bälte. I detsamma 
vaknar Valand och stirrar på Mimer och hans söner 
med ett uttryck af obeskrifiig fasa, som dock snabbt 
öfvergår till vrede och raseri. 



Digitized by 



Google 






25 

vAmnO {förgäfves sökande slita 
sig lös, med af raseri gni- 
strande ögon, men dock 
med tUltvingadt lugn). 

Hvem har mig bundit 
i band af bast? 



Mimer dig bundit, 
mäktige smed. 
Nu följe du mig! 



vAlCltlö {med oerhörd ansträng- 
ning behärskande sig). 

Jag är din fånge. 



(^Förhänget faller hastigt.) 



Svipdag, 



Digitized by 



Google 



En smedja i ujiderjorden, 

I bakgrunden är ett stort fönster. Till hö- 
ger därom upptages hela långväggen af olika 
slags smidesredskap. Lä?tgst bort i bakgrunden 
på högra kortväggen är härden och framför 
denna ett städ. Snedt framför städet står ett 
stort lågt ekbord. Midt på venstra kortväggen 
en dörr. Rundt omkring i smedjan hänga ock 
ligga dyrbara guld- och silfversmiden, af hvilka 
de jlesta äro rikt besatta med ädla stenar. På 
bordet stå ett stort dryckeshorn, en dryckeskanna 
och tvänne mindre, ytterligt konstrikt arbetade 
dryckeskärl af silfver. 

Emellan städet och bordet, lutad emot det 
senare, sitter Valand på en egendomligt konstru- 



Digitized by 



Google 



27 

erad stol, med hvars tillhjälp han kan förflytta 
sig. Hans venstra hand hvilar på ett stort, be- 
synnerligt smide, närmast liknande ett par väl- 
diga örnvingar. 

På knä bredvid Valand ligger Baduhild. 



/OAOUpilO (^sträckande armarna bed- 
jande emot honom). 

Hör mig Valand, 
hårde man! 



Dalanb ihärdt). 

Intet band vid dig 
binder mig längre. 



^abu(^il5 (med iårade ögon). 



Är detta tacken 
för trogen kärlek? 



Dalanb ^hånande). 

Trogen kärlek! 
Tacksamhet ! 
Din fader mig förde 
i fångenskap; 



Digitized by 



Google 



28 

din moder dömde 
mig till krympling. 
Mitt starka svärd 
svekfullt man stal 
oeh smädligt tvang mig 
smycken smida. 
Ve och ofärd 
då Valand svor. 



Hatets och hämdens 
hemska galder 
ve och ofärd 
vållat oss. 
Mina bröders död 
höljd i dunkel, 
vet jag är 
Valands verk. 



Dalanb {med ett hotfttUt tittryck). 



Mimers söner, 
din moders barn! 

Brottsliga icke 
barnen voro. 



Digitized by VjOOQIC 



29 

Dalanb. 

Ormars yngel 
ej jag skonar. 

Babut^ilb* 

Samma dom 
drabbar då mig. 

Dalanb {tiger). 

»abu^ilb- 

Allt jag dig offrat, 
intet dig nekat, 
och trolöst du sviker 
den svaga nu. 

Dalanb. 

På Mimer att hämnas 
ett medel var du. 
Du målet främjat; 
till mer du ej duger. 

Sabut?i(b. 

Att kär du mig hållit 
hycklat då har du? 



Digitized by VjOOQIC 



30 

t)a(ant) {afvisandi). 



Blott hämdens röst 
jag höra vill. 

Hård och stolt 
. stöt mig ej bort! 
Ett barn af dig 
bär jag, o Valand, 
under mitt hjärta. 

Dalanb- 

Du ljuger. 

Vid alla höga 
asagudar, 
vid Odin själf 
jag svär dig dyrt, 
att sv^k jag ej känner. 

Dalanb- 

Vid åsar svär du, 
vid usla gudar. 



Digitized by 



Google 



31 

som skydda svek 
och skärma lögn! 



(^Mimers horn höres.') 



Ddanb. 

Den usle kommer 
mig åter att plåga. 



, 35abuW(b. 

Vid min moders Kf, 
vid Mimers hufvud 
sanning endast 
har jag dig sagt. 

Dörren öppnas. Mimer kommer in. Baduhild 
gömmer sig bakom städet. 



Hell dig Valand, 
vise smed! 



Dalanb. 

Kommer du 
mina kval att se? 



Digitized by 



Google 



32 

fliimer. 

De dryckeskärl 
af drifvet silfver, 
du lofvat smida, 
lyster mig se. 

Valanb. 

Runoristade 

redo de äro. 

I smälek och sorg 

smidde jag dem. 

Sorg. skall dig vålla 

det tvungna verk. 

JKimetf. 

Sköna mig tyckas 
de skimrande smiden. 

Dalanb. 

Valand dem hamrat 
med hatets kraft, 
har nitat dem 
i nöd och sorg 
och fejat dem 



Digitized by 



Google 



33 

i fångenskap 
åt sin bittraste fiende, 
och vredgad Valand 
till ofärd dem vigt. 



Ej höra vill jag 

det tomma hot. 

Visa nu bort 

all bitterhet; 

af mig blott vänskap 

du vänta kan. 



Valanb {hä/ngf), 

Hvar är det svärd, 
med svek du tog? 



aiimer. 

I världsaskens inre 

hvilar Valands svärd; 

det väldiga vapnet, 

det världsfördärfliga smidet 

af starka bojor 

bundet är. 

Med svärdet all ofrid 

Svipdag. 



Digitized by VjOOQIC 



34 

svunnen är. 
En vän i dig 
vinna vill jag. 



Valanb {ined Mrdt sammanbitna 
tänder). 



Af vänskap Valand 
krympling vardt. 



JKimei? {tiger\ 



Dalanb. 

Min ende vän 
mitt arbete varit. 



aiimer. 

Ett sällsamt smide 
ser jag där. 



Da(anl) {hastigt). 

Ett lekverk blott 
lyste mig göra. 



Digitized by 



Google 



35 

JKitner. 

Ett par väldiga vingar 
det vara tycks. 
Hvad underligt infall. 

Valanb. 

I ensamheten 

jag rufvat på 

det redskap du ser. 

flJimer. 

Så säg mig, Valand, 
dessa vingars gagn. 

Vatanb. 

Detta lekverk skall 
mitt lidande lindra, 
dessa vingar vifta 
från Valand hans sorg. 

JKimer* 

Ditt verk jag prisar, 
vise smed, 



Digitized by 



Google 



36 

om därmed du lyckats 
med din lott dig förlika. 



Valanb. 

Mindre hård den vore, 
sluppe Mimer jag se. 
Hvi stör du mig? 
Hvi st)nr du hit dina steg? 
I fred mig lemna! 



En fråga jag ville dig göra. 

Dalanb. 

En fråga vill du 

Valand göra, 
och ärligt svar du väntar 
af den du svek som mig! 

ttlmcv. 

Om svar du mig ger, 
skall sveket sonas. 
Hvad du begär, 
ja-g" g^^ dig i bot. 



Digitized by VjOOQIC 



mmm. 



37 

Valanb. 

Hvad ängslar så 
den ädle drotten? 
Hvad nöd kan tynga 
njaremas furste? 

JKimer. 

Mina söners bortgång 
min sömn förjagat. 
Dunkla aningar, 
dystra tankar, 
bittra och tunga, 
jaga genom mitt hufvud. 
Ända så 
min ovisshet! 
Yppa mig, Valand — 
ty säkert du vet det — 
hvad öde drabbat 
mina dråpliga söner. 

Valanb (tiger). 

aiimer {bedjand.). 

Är du så hård, 
att ej du hör 
en fader sänkt i sorg? 



Digitized by 



Google 



38 

Valanb. 

Skall jag dig svara, 
svärja du måste . . . 

JKimer. 

Hvad fordrar du? 
Fort det säg! 

Vatanb. 

Du skall mig alla 
eder svärja, 
vid skeppets bord, 
vid sköldens rand, 
vid hästens bog 
och vid huggande svärd, 
att kval ej vålla 
Valands kvinna. 
Hvem än hon är, 
du icke må 
hennes bane varda, 
om än barn med henne 
i din hall jag hade. 

aiimer. 

Vid skeppets bord, 
vid sköldens rand. 



Digitized by 



Google 



39 

vid hästens bog 
och vid huggande svärd 
svär jag dig det. 



Ddanb {/ylUr de båda dryckes- 
kärlen och räcker det ena 
ät Mimer). 



Detta mjöd har Valand 

åt Mimer bryggt, 

dessa smiden har Valand 

åt Mimer smidt, 

ur dem vi nu dricke 

en soningsdryck: 

(/?£' dricka.) 



Utan svek 
nu svara mig, 
hvi dröja mina barn 
så länge borta? 



Valanb {gripande tag i det örn- 
hamliknande smidet). 



Jag högg dina söners 
hufvud af, 



Digitized by 



Google 



40 

deras kroppar jag vrok 
i vrån under bälgen. 
Hufvudskålama 
jag från håret skilde 
och med silfver dem 
till bägare sirat, 
och det mjöd, ur dem 
Mimer drack, 
af barnens blod 
Valand bryggt. — 
Nu Baduhild bär 
ett barn under hjärtat, 
enda dottern 
af dig och din drottning. 



mintet? {höjer sitt svärd). 

Mitt svärd skall straffa 
det gränslösa svek! 



Dalanb. 

Maktlös mot mig 
Mimer är. 
Mina starka vingar 
till Valhall upp 
skola Valand bära 
att böter kräfva 



Digitized by 



Google 



41 



af usla åsars 
skändliga ätt. 

(Kastar örnhammen öfver sig och flyger med kraftiga 
vingslag hanskrattande bort.) 



Saöttt^Ui) (störtar fram med ett skri). 



Han flyr! 
O fader, 
han flyr! 



iHitnCt (jom vid Valands fly gt hä' 
pen sänkt sitt S7>ärd, stöder 
den hälft vanmäktiga Ba- 
duhild, kvilken han betrak- 
tar med ett uttryck af vrede, 
som dock snart öfvergår till 
djup smärta. Slutligen rä- 
tar han upp sig såsom i 
ädel resignation). 



Hämd att kräfv^a 

i hämad mot Valhall 

den vilde dragit. 

Hans undergång redan 

ristad är 

i nornornas råd. 



{Förhänget fäller.) 



Svipdag, 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



SVIPDAG, 



Sinber wke Uq hämmcl 

Grogaldern. 



Digitized by 



Google 



Digitized by VjOOQ le 
.. J 



I. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



PROLOG 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



=.i^?^ 




Vid Groas grafkummeL 

Ett vildt, storartadt landskap. Till höger i 
bakgrunden det höga grafkumlet, där framför 
Svipdag, en hög, smärt, men kraftigt byggd, ljus- 
lockig yngling. 



Vakna, Groa! 

Vakna, goda moder! 
Jag väcker dig vid de dödas dörrar. 

Mins du ej, 

att du manat din son 
vid kumlet dig kalla i nöden? 

Svipdag, 7 



Digitized by 



Google 



50 

Lägsta gyckel 

med mig den lömska drifvit, 
hon, som famnade min fader. 

Dit ingen kan komma 

kallat hon har mig 
att Manglad möta. 



Sjung mig nu galdrar, 

goda och starka, 
o moder, skydda mäktigt din son! 

På vilda vägar 

värnlös gå under 
för ung din ättling mig syns. 



Groa, nu sjung mig 
skyddande galdrar! 



©t?ÖÄ0 t?Oöt {ur grafkammareh). 

Så skaka allt skadligt 
ifrån dina skuldror! 
Så styre du själf dina steg! 



Om villsamma vägar 

du glädjelös vandrar, 

om hån du ser hopas, 

min galder må glädja ditt sinn! 



Digitized by 



Google 



51 

Om svällande floder 
dig fara bereda, 
så ile de hädan till Hel! 



Stå listiga fiender 
dig lömskt efter lifvet, 
så foge sig vreden till frid! 



Om Qättrar man slår dig 
kring fötter och händer, 
må lösgaldem lösa hvart lås! 



Och far du på sjöar, 
som sjuda af stormen, 
må vågor och vindar lyda din vink! 



Om kölden på fallet 
ditt blod hotar kyla, 
må lifvet ej lederna fly! 



Och leder dig vägen 
till töckniga landen, 
för vålnad af kvinna 
du icke må vika! 
Hon mäkte ej bringa dig men! 



Digitized by 



Google 



52 

Skall strid med jättar 
i ord du bestånda, 
ej målföret svika dig må! 



Far icke väg, 
som vådlig tyckes! 
Hinder icke dig hämme! 



På jordfast sten 
jag ståndat i grafven, 
sjungit for sonen galdramcis sång! 



Digitized by 



Google 



Första Akten. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



/ Beles sal. 

En stor sal i nordisk stil, vildt och fanta- 
stiskt dekorerad, I högsätet sitter Fröj, en yng- 
ling, hvars vackra, ädla drag är o dystert och 
misstänksamt sammandragna. Vid hans sida 
Freja, en ung kvinna af sällsynt fägring, hvilken 
tyckes vara försänkt i en underbar af drömmar 
fylld dvala. Nedanför högsätet är o jättarna bän- 
kade. De hafva hundliknande hufvud och äro 
vidunderligt fula, Alla visa den mest krypande 
vördnad för det ädla paret i högsätet, 

Fröj ger då och då en befallning, som ge- 
nast åtlydes, — Ett par jättar söka på allehanda 
sätt göra sig behagliga för Fröj a, som med blic- 
ken sänkt mot marken icke tyckes märka dem 



Digitized by 



Google 



56 

ellcj' något, som försiggår omkring henne. De 
of riga jättarna dricka sinsemellan hvarandra till 
ur väldiga horn. 



Än fälte (//// några trälar). 



Hämta oss mera 
mjöd, era slynglar! 



%xi annan |ätle. 

Lyste mig veta, 
hvilka de äro. 



(5^ö't?öte {ätten* 

Mänskor de äro, 
mesar och skälmar. 



Än trebje. 

Möjligtvis skälmar; 
mesar dock knappast 
djärfdes beträda 
Jotunheims gränser. 



Digitized by 



Google 



57 



Söv&U lättat. 

För mig få de vara, 
hvilka de vilja. 
Grepp ner vid stranden 
står ju och spejar. 

(^Höjer sitt horn.) 

Låt OSS till striden 
styrka nu dricka! 

Tvänne horn frambäras till Fröja och Fröj, som 
med en rörelse af handen af visar dem, 

fättarna dricka och uppställa sig sedan till brott' 
ning. På ett gifvet tecken drabba de ihop och börja 
brottas tvä och tvä under bedöfvande rop och tjut, 
Midt under det värsta tumultet kastas dörren häftigt 
upp, och Grepp störtar in. 



(B^CPP {tränger sig häftigt fram 
bland de stridande). 

Hållen upp med att brottas, 
och hören mig, bröder! 
Det är fara å färde! 



SiUm Jättar. 
Vi fhikta den icke! 

Svipdag. 



Digitized by 



Google 



1 



58 

De gäster, som komma, 
ha giftiga tungor, 
och sluga de tyckas. 

«n rUöig jätte {skrikande). 

Blott tölpar och slynglar! 

©rejH). 

En aning mig säger, 
att ondt de oss bringa. — 
För Syr jämt jag fruktar; 
de fräcka förrädare 
henne att röfva kanske ha kommit. 

Än jÄtte* 

Förälskade tokar 
på fara blott tänka, 
förrädiska röfvare ständigt de se. 

(Brepp, 

Jag säkert er säger, 
de ondt ha i sinnet! 



Digitized by 



Google 



59 

De listiga skälmar 
med lifvet vi icke 
få släppa ifrån oss. 



^kva lättav (ropa). 

Så slå vi ihjäl dem! 

®repp (nedtystande). 

Så tigen! Försigtigt 

vi måste försöka 

till Hel dem att sända. 

(Buller höres utifrån.) 

Jag hör dem ren komma. 

Dörren öppnas, och Svipdag, följd af Ull, kom- 
mer in, Svipdags rörelser ära snabba och präglade 
af ett osökt behag. Ull är en kraftigt byggd yng- 
ling, något mindre än Svipdag. Hans rörelser äro 
lugnare, Hans utseende vittnar om medveten styrka 
och ganska stor godmodighet. 

Dä Svipdag kommer in, helsas han välkommen 
genom ett bedöfvande tjut och oväsen, medan ett par 
af jättarna draga undan den matta, som han stiger 
pä, så att han faller baklänges, men mottages af Ull, 



Digitized by 



Google 



6o 



6ptp6ag {gmdngt). 



Fast brynjeklädd, 
bar dock är broderlös rygg. 

{Dryckeshorn frambäras åt Svipdag och Ull.) 



(5tCpp {höjer sitt horn). 

Oss helsade våren, 
då vägen I funnit 
till Jotunheims nejder. 



©Dtpbag {med en blick pä mattan). 



För gästvänlig helsning 
hjärtligt hornet jag tömmer; 
hoppas med lika 
löna er kunna. 



Än jätte (//// trålarna). 

Mera i hornen! 
Sjung då till mjödet! 



Digitized by 



Google 



6i 



Några jättar börja gnolande en klumpig, stam- 
pande dans, under hvilken de som bollar kasta tunga 
klubbor till hvarandra, sökande träffa Svipdag, kring 
hvilken de dansa, men Ull, som står bakom honom, 
slår med siit breda svärd klubborna tillbaka mot jät- 
tarna. 

®repp {sjunger). 

En jätte fordom var det, 
så väldig och så djärf; 
mot Ijusalfver drog han på jagt. 
Lustigt är det att leka. 

Men först han kom till Midgard, 
där mänskobarn det fins 
och milda och småväxta mör. 
Lustigt är det att leka. 

Och stolta kämpar hundra, 
hvar höfding för sin stam, 
den starke i striden där slog. 
Lustigt är det att leka. 

Och deras hustrur förde 
som frillor se'n han hem; 
de följde den friare väl. 

Lustigt är det att leka. 

{Skrän cch skratt bland jättarna.) 



Digitized by 



Google 



62 



Mttavna. 



Hell dig, Grepp! 
Härlige bard, 
lustig och utan like! 



©repp (//•// Svipdag). 



Vill du ej, gäst, 
sjunga en visa? 



©Pipbag. 



Gärna jag gör det. 
Så lyssnen till lustig sång! 

{Sjunger, härmande Grepp.) 

En hjälte fordom var det, 
så väldig och så djärf; 
till Jotunjieim drog han på jagt. 
Lustigt är det att leka. 



Och fram han kom till hemska 
och fräcka jättars hem, 
det frusna och frostiga land. 
Lustigt är det att leka. 



Digitized by 



Google 



63 

Af töckentursar fula 
han fällde tusental 
och flådde de andra så flinkt. 
Lustigt är det att leka. 

De hudar se'n han bragte 
som byte med sig hem 
till matta i hundamas hus. 

Lustigt är det att leka. 

(Skrän af ovilja från Jättarna.') 

(grepp. 

Skarp är din tunga; 
skald du tycks vara. 
Många stordåd 
kan du nog mala. 
Vill du en täflan 
här med oss våga? 

Sptpbag. 

Gärna den leken 
pröfva mig lyster. 

(Brepp. 

Som pris mitt hufsoid 
i pant jag sätter. 



Digitized by 



Google 



64 



6pipbag- 



Mig priset behagar; 
mitt hufvud det gälle! 
Men vinner jag vadet, 
är ditt i mitt våld. 



®t?epp {pekar på Fröja). 

En blick åt segram 
Syr skcill skänka. 



ÖPipbag* 

En blick af henne! 
Det hulda tecken 
skall tvisten ända. — 
Hvem börjar bragder tälja? 



mi {håller fram ivänne knif- 
fästen, hvilkas klingor han 
döljer'). 

Den längsta lotten 
börje leken! 

{Grepp drar och får den längsta knifven. — Harpor 
frambäras åt Svipdag och Grepp,) 



Digitized by 



Google 



65 

®rCpp {efter att hafva gjort några 
skarpa löpningar på har- 
pan). 



I Jotunheim bor kraften, 
i djärfva jättars urhem. 
Vi sända frost och stormar, 
som stolta åsar frukta, 
som döda mänskoynglet 
i Midgards kvafva dalar; — 
ja, djurens hjärtan ängslas, 
då vilda jättegaldrar 
med hvirfvelvindar komma, 
och veka växter vissna. 
På jorden skakas bärgen, 
och alla djupen bäfva. — 
Ej mera solens strålar 
till Midgard mäkta tränga, 
där töckenskaror härska, 
och kölden blott är herre. 



6pipbag. 

Mot töckentursars skara 
drar Asator i härnad; 
kring midjan spänner bältet 
och fast om Mjölner fattar — 
mot hvem, som vågar trotsa, 
med väldig kraft den slungar. 

Svipdag, 



Digitized by 



Google 



66 



Fröjas drag, som under Grepps sång förmörkats, 
ljusna, medan Svipdag kväder. Hon tyckes likväl icke 
förstå orden, som hos henne endast framkalla olika 
drömbilder. 



(Brepp* 

Om list till styrkan lägges 
är lätt att Tor betvinga. 
Som när hos Fjalar höfding 
det horn, han drack, var hafvet, 
och då han lät sig lura 
att lyfta Midgardsormen 
och sist med ålderdomen, 
den gamla Elle, brottas. 

{Höga Jubelskrän frän jättarna.) 



eptpbag. 

Med käringknep hon knappast 
till hälften honom kufvat, 
och ormen själf han lyfte, 
och hafvet sjönk i hornet. — 

Dock högre vishet 

än jättars vet jag 
om Valhalls gudar tälja, 

och bättre stordåd öfvats 

och starkare äfven 



Digitized by 



Google 



67 

af Midgards stolta söner. 

Från kväll till morgon 

om hälften knappast 

jag hunne kväda; 
dock hören nu, I jättar, 
min faders djäriVa bragder: 
hur han i bågens idrott 
af ingen än besegrad 
med lätthet kunde möta 
en annans pil i luften 
och från sin fiendes bågsträng 
den ofta brukat skjuta; 
hur djärft mot onda jättar 
i Jotunheim han kämpat. — 
Dock främst af alla storverk 
hans färd med Tor må nämnas 
till Geirrauds gård, den fräcke, 
som jämte Greip de fälde. 

Igenom Elivågor 

af Odinssonen bars han, 

{pekar ut, där pä den annars fnolnhöljda himlen Ör- 
vandelstjärnan klart tindrar^, 

och till den tappres ära 
af Tor på fästet tändes 
det stolta stjärnbloss, 
hvars skära strålar 
igenom skyarna skimra. 



Digitized by 



Google 



Min mor till bragder 

mig manat har, 
min faders minne värda; 

och stjärnan vägen 

igenom världen 
mig lysa skall till Valhall, 
där min fader mig väntar*; 

där Odin själf 

och Aukator 
och alla gudar mig helsa, 

där härliga mör 

mig mjödhomet räcka 
med hvitaste, vänaste händer; 

och Ijufvast af alla 

i ljusaste fägring 
Fröja skall fri mot mig le. 

Frö ja ser härvid upp och fäster blicken ett ögon- 
blick på Svipdag, men sänker den sedan åter. 



Xtll. 
Du segrat har i striden! 



(BtCPP {ursinnig). 

Hon sänkte blicken åter, 
hon sången ej har gillat. 



* Egils (Örvandels) död är en anakronism af förf. 



Digitized by 



Google 



69 



SVÖI (Jngnt och bestämd t). 

Den första blicken vadet gällde, 
och främlingen den vunnit. 
Ditt hufvud är förfallet. 

Ull, som redan höjt svärdet, mättar ett förfär- 
ligt hugg mot Grepp för att skilja hufvudet från 
kroppen, Svipdag hejdar med sitt svärd Ulls i själfva 
hugget. 



Fritt 
ditt hufvud du behålla må; 
den högas blick mig nog belönt. 



®^^PP {kastar en Vömskt skelande 
blick på Svipdag och drar 
sig undan bakom några af 
jättarna). 



1Bn jÄtte. 

De granna talen fara må; 
i brottning täflen hellre! 
Ej gräla med ord jag kan. 



Digitized by 



Google 



70 

mu 

Till kamp jag redo är. 



Jätten och Ull börja brottas. Under kampen 
draga de sig allt längre mot bakgrunden, följda af 
de åskådande jättarna, som med höga rop uppmuntra 
sin kamrat. 

Härunder har Svipdag närmat sig Fröj och sakta 
talat med honom, Hans åtbörder antyda, att han 
manar till flykt, Fröj tyckes icke vilja antaga hans 
förslag, Svipdags åtbörder varda allt ifrigare. 



§X6\ {bittert). 

Utaf Ymers slägte 
hos de uslaste fången 
jag hjälp ej kunnat gifva 
åt jordens barn, som blotat 
och böner höjt till Valhall; 
de armas band och bojor 
jag icke kunnat bryta. 
Min makt är skändad, 
skymf mig höljer. — 
Bäst mig höfves 
här att blifva. 



Digitized by 



Google 



7t 

Mäktar ej annat dig röra, 
mins då din sörjande fader, 
hvilken ej hvila finner 
längre i Valhalls salar, 
som för att söka 
dig och din syster 

vandrar igenom världen, 

finnande ro ej och rast 



<jSUO| {för handen öfver ögonen^ 
som för att borttorka tårar). 



Spipbag* 

Ditt hjärta veknat. 

Du flykta vill 
och vända åter till Valhall. 
Tyder jag tårarna rätt? 



cS^rOJ {brutetX 

Jag kan ej. 

(jifligaré) Kanske dock kunde 
min syster dig följa. 



Digitized by 



Google 



72 

om flykten är möjlig. 
Jag skall nog lyckcis 
med list fördröja förföljarnas skaror. 

De hrottande draga sig åter mot förgrunden, 
Svipdag sänker rosten till en hviskning. Han tyckes 
ännu göra några fåfänga försök att öf ver tala Fröj, 



©rCpp {sotn märker samtalet), 

Skräflat har du, 
skrutit om mycket; 
tycks dock dåd ej älska, 
del ej i kampen tar. 



Gärna jag fresta den vill, 
fruktar väl knappast dig. 

De brottas. Kampen varder snart allmän, i det 
att flera jättar samtidigt angripa Svipdag och Ull, 
som kämpa rygg mot rygg. Slutligen ryckas de ifrån 
hvarandra, därigefiom att Svipdag råkar i envig med 
en jätte och Ull med en annan, fust som Svipdag 
besegrat sin, smyger sig Grepp bakom honom och höjer 
sin knif för att nedstöta Svipdag, men Ull, som märkt 
hans uppsåt, slungar kraftigt undafi sin motståndare 



Digitized by VjOOQIC 



73 

och kastar sig blixtsnabbt öfver Grepp, som han hug- 
ger ned, 

Alla jättarna kasta sig med vilda rop öfver Svip* 
dag och Ull. 

Jättarna. 

Hämd! Hämd för den slagne! 

St*é\ (reser sig). 

Håll! 



jBn jfitte. 

Vi fordra de fräcka 
främlingars död! 

Jättarna rusa ånyo emot bröderna. 



SlS6\ (jned dånande röst). 

Tillbaka! Håll! 
Hören mitt härskarbud! 



«n jätte. 

Skola mot fallen broder 
blodshämdens pligt vi bryta? 

Svipdag. 



Digitized by 



Google 



74 

På sina gärningar föll han; 
gästemas lif är mig heligt. 
Den fege lönnmördams fall 
fordrar föga hämd. 

Jdtiarna knorra högljudi. 



M fätte. 

Om du försvara vill 
det skamliga svek, 
vi längre ej dig lyda. 

Att du är i vår makt, 
minnas du bör. 



<§^Ö| (rycker ned ett hjorthorn 
från väggen och slungar 
det mot jätten med sådan 
kraft, att denne med ett skri 
faller död till marken). 



Så gånge det en hvar, 
som vågar mig trotsa! 

/altarna slå slagna af häpnad och fasa. 



Digitized by 



Google 



75 

Än iätte {doft). 

Maktlösa Valands 

vilkor oss gjort; 
bundna af eder vi äro. 

Gruflig hämd 

hotar gräsligt, 
höja mot honom vi handen. 



§si^i\ (pekande på liken). 

Bär bort den fallne förbrytarn 
och denne hans broder! 

Grepp och den af Froj dräpte jätten bäras ut. 



Nu hören upp 
med hugg och slag! 
Det simmiga mjödet 
främje frid och sämja! 

{florn kringöäras). 



Stol 

Nu tömmen hornen 
som Tor hos Fjalar! 



Digitized by 



Google 



76 

1BXI lättC (Jömm€r sitt horn). 



Först vid det femte 
hvila sig får man. 



ttU (Jämmer hornet). 

Vid det tionde kan man 
dråpligt det kalla. 



6t)ipbag {tömmer sitt). 

Föga det räcker, 
om räkna man kan. 

Jättarna dricka horn på horn och göra nagel- 
prof efter hvarje. 



SiXi l&iit {stammande). 

Sjunga vill jag dock äfven, 
prisa din skönhet, o Syr. 



Ej sjungen kärlek, 
men kämpavisor, 
om stora bragder 



Digitized by 



Google 



n 

och starka verk, 

om väldiga strider och slag; 
om härlige Helge, 
som Hunding slog, 
om dristige Sigurd, 
som draken dräpt, 

om Trudvangs mäktige Tor! 



Än jätte- 

Ej flera kvad, 
en kamp då hellre! 
En kämpalek är bättre 
än käcka bragders sång. 



Ja, lustig lek 

nu låtom oss pröfva! 



6mpbag. 

Kännen I bältespänning? 
En ypperlig kämpalek! 



Jag manar ut en hvar! 



Digitized by 



Google 



73 
IBn annan. 

Hvem mäktar däri 
med mig sig mäta? 



Än trebje. 
Jag fäller ensam fyra. 

6mpbag. 

Lyster er leken, 
bältena lössen! 

m lätte. 
Hvem binder oss hop? 

6mpbag. 

Min broder och jag. 

De rustga jättarna lossa med svårighet sina bäl- 
ten och gi/va dem åt Svipdag och Ull, som genast 
börja sammanbinda dem par om par. De först sam- 
manbundna paren börja genast brottningen. 



Digitized by 



Google 



79 



6pij)bag. 



Stillen er ifver, 
stridslusten hejden, 

tills alla bälten bundits! 

På en gång alla börja må! 



«n Jätte. 

Bind nu blott fast 
bältena hop! 



6t>ipbag. 

Ej fastare binda 
jag bojor på fiender kan. 



«n Jätte. 
Hvad pris får segrarn? 

IBn annan. 

Det Syr bestämmer. 

6mpbag. 
Ett präktigt pris det varder. 



Digitized by 



Google 



8o 

3ättm. 
Hvad vet du därom? 



Ej väntad lön 
är dubbel lik. 

(^Al/a jättarna äro nu sammanbundna par om par). 



Nu leken kan börja. 

6t>ipbag* 

Drabben då 
dristigt hop! 

Jättarna börja brottas^ men falla snart omkull 
of ver hvar andra. Tjut och vrål. 

Under det allmänna tumultet springer Svipdag 
fram, tar Fröja på sina armar och störtar ut, följd 
af Ull. fättarna, som i sista ögonblicket varda varse 
flykten, söka under vilda rop och förbannelser förgäfves 
slita sig lösa från hvar andra, — Under det bedöf vande 
oväsendet faller förhänget hastigt. 



Digitized by 



Google 



Andra Akten. 



Svipdag. 



Digitized by 



Google 



Digitized by VjOOQIC 



/ Svipdags fädernegård. 

En stor fornnordisk sal. I bakgrunden en 
dörr och ett stort 'öppet fönster. Till venster i 
bakgrunden för en dörr, täckt af ett förhänge, 
till briidgeinaket. Till höger i bakgrunden en an- 
nan dörr. Längre fram på samma sida ett hög- 
säte för Sif, Svipdag och Fröja. På andra sidafi 
om Svipdag Ull. Kring väggarna äro gästerna 
bänkade. Öfver hvarje gästs hufvud sitter ett 
bloss instucket i väggen. 

Alla stå. Svipdag och Fröja hålla tillsam- 
Framför dem står eji präst. 

Prästen. 

Vid den helga ringens 
trohetsrunor 



Digitized by 



Google 



. 84 

I svurit att aldrig 
svika hvarandra. 
Trohetens ed Frigg har tagit. 



HeU! HeU! 
Högsta fröjd 
Frigg förläne! 



Prästen* 

At Odin tjurar 

vi offrat hafva 

och tvänne bockar 

åt Aukator; 

men snöhvita får 

och fyra dufvor 
att Frigg må fröjd beskära 
och skydda det band hon bundit. 

Tagen, o gudar, 

gåfvoma nådigt, 
välsignen det älskande, sälla par! 

Ma. 

HeU! HeU! 
Högsta fröjd 
Frigg förläne! 



Digitized by 



Google 



85 

Svenner och ungmor utföra en långsam, hög- 
tidlig dans, ströende blommor för brudparets fötter. 

Efter dansens slut kringbäras horn. En ungmö 
frambär ett rikt siradt, med blommor kransadt horn 
till Svipdag, och en sven ett liknande, ehuru mindre, 
åt Fröja, » 



6t)ipbag {/attar sitt horn). 

I botten tömmer jag hornet. 
Mitt löfte höre Brage! 

Den starkaste herse 

min hand skall kufva 

och fruktan lära 

de fräcka fiender. 

Inga hinder 

hämma mig skola! 

Med bragders pris 

min brud att smycka, 

af skönt i världen 

jag allt vill vinna 
åt Valhalls väilaste dis, 

hvars leende kärlek 

belöna mig skall. 



{Tömmer hornet.) 



Digitized by 



Google 



86 

mi 

I faror, till. bragder 
din broder dig följer. 

{Tömmer /wrmL) 

Mig skönaste gåfva 
gudar beskärde, 
den heliga lyckas 
härliga lott, 
min höge hjälte 
att jublande helsa, 
då krönt med seger 
från kamp han kommer 
af mödorna varm 
att hvila hos mig. — 
Allfader, hör mig, 
helige, höge: 
aldrig svikande trohet jag svär. 

{Tömmer hornet.^ 

Med lustiga lekar 
nu festen må lyktas, 
med glammande glädje 
den glänsande dag! 



Digitized by 



Google 



87 



6if (//// Fröjd), 

Till brudgemaket 
mig du följe! 

Sif ledsagar Fröja Ull brudgemakei. De unga 
tärnorna följa dem med facklor i händerna. 



Till leende lycka 

lysa vi dig, 

till kärlekens fröjder 

föra vi dig. 

Må glädjen och friden 

följa din stig! 

Till leende lycka 

lysa vi dig. 

Sedan Fröja, Sif och tärnorna gått, börja sven- 
ner?ia olika lekar för att pröfva hvarandras styrka 
och vighet. 

Då lekarna under skämt och skratt fortgått en. 
stund, reser sig Svipdag, 



6t)ip5ag* 

Till hvila nu, 
I goda vänner! 



Digitized by 



Google 



88 

I morgon bröllopsfesten 
med fröjd ånyo börja må! 

Svennerna nedtaga hvar sitt bloss frän väggarna 
och följa Svipdag till brudgemakets dörr. 



Spennerna. 

Odin och Asator, 

Fröj och Frigg 

skydde dig 
med skärmande sköldar; 
beskare dig skönaste fröjd! 

(Svipdag, nu vid brudgemakets dörr, trycker deras hän- 
der till tack och af sked). 

Svipdag aldrig 
lyckan svike! 
Vanaste blomster 
hölje hans väg! 
Hell vår höfding, hell hans brud! 

Svipdag går in i brudgemaket, och svennerna gå 
ut genom dörren till höger i bakgrunden, — Salen 
upplyses nu endast af det stjärneskimmer ^ som strålar 
in genom fönstret i bakgrunden. 

Tystnad, Scenen står några ögonblick tom. 

Från brudgemaket kommer Svipdag utstörtande, 
följd af Sif, som söker hålla honom tillbaka. 



Digitized by 



Google 



89 



6if. 



Lugna dig, son, 
lyss till din moder! 



6t)ipbag« 

Till hvad skall jag lyssna, 
då allt jag vet? 
Till Valhall åter 
min brud har vändt. 
Hvad vill du mera mig säga? 



6if- 

Från Valhall åter 
hon vända skall 
till sin väntande make. 



©Pipbag* 

Aldrig, aldrig! 
I Asgård är asynjans hem. 

(^I förivijlan.) ' 

Och jag, en dödlig, 
vid jorden binds! 

Svipdag, 



Digitized by 



Google 



6tf. 

Knappast höfves 
dylik klagan 
Örvandels ädle son! 
Måste jag 
till mod dig mana? 

6t)lj)bag (Jbrutei). 

Bringa mig åter min brud! 

I svanehamn 
hon svunnit har 
till gudars glänsande borg. 

Och jag, en dödlig, 
vid jorden binds! 

Sif. 

Vänder ej åter 
din väntade maka, 
i Valhall henne du finner, 
då Valfader kallar dig. 



Digitized by 



Google 



91 

6t)ipbag. 

Då Valfader kallar mig! 
Skall därpå jag vänta? 



6tf. 

Vägen förr ej dödlig 
finna kan till Valhall, 
för ingen förr sig öppnar 
den underbara port. 



Den måste öppnas 
för mig, o moder! 
Min maka manar 
mig att följa. 



6if- 

Förvägne, du vill då 
Valfader trotsa! 



6t)ip5ag. 

Mitt Bragelöfte 
lösa jag vill: 
det vänaste vinna i Valhall. 



Digitized by 



Google 



92 

Komma må 

strid och kamp! 
Öfver Bifrosts strålande bro 
går vägen till bidande brud! 



Sif. 

Ogörligt verk 
du pröfva vill! 



Hinder icke 
hämma mig kunna. 

{Manen bryter fram genom molnen och gjuter en flod 
af strålar öfver Svipdag.^ 

Trogna Nannas fader 
nickar bifall gladt 
från silfverglänsande borg. 

{En dallrande ton höres ur fjärran.) 

Mig tycks han talar, 
den tyste gud. — 
O Nökkver, 
son af Natt, 
du Lodurs 
lysande ättling, 
soldisens broder, 
säg mig, o säg: 
hvad öppnar Valhalls port? 



Digitized by 



Google 



93 
iXbttva& röet 

Ett enda vapen 
kan bana väg till Valhall 
och lösa Asgardportens lås. 

Och hvilket? 

Det underbara svärd, 
som Valand smidde. 

6mj)bag. 
Hvar gömmes det? 

Ubttvev. 

I vattenbegärliga karet 
förvaras det väldiga smide 
af nio bindande lås. 

6t)ip5ag* 
Hvem löser dem? 



Digitized by 



Google 



94 
Vi9ttr>a. 

Den mörka Sinmara, 
Mimers drottning, 
nattdisers moder. 



6t)xp6ag. 

I gåtor du talar; 
jag tror mig dock dem tyda. 
Nu ett blott säg mig: 
åt hvilken lemnar 
väkterskan svärdet? 



o 

At den som medför skäran, 
hvars skimrande egg kan bita 
på tråd, som Urd har tvinnat. 



Smpbag. 
Hvar finna skäran? 

Tag den som skänk af mig! 

(£» silf ver glänsande skära nedfaller för Svipdags fötter,) 



Digitized by 



Google 



95 

Hell dig, Nökkver, 
höge gud! 
Tag min tack 
och trohetsed; 
att aldrig dig svika 
Svipdag svär. 

( Vänd m Si/.) 

Och nu att vinna Valands svärd, 
som öppnar Valhalls port! 

{Störtar ut.) 



Stf {utsträckande händerna efter 
honom). 



Sifs välsignelse 
följe dig, son! 



■^- 



/ Sinmaras saL 

Den stora salen saknar fönster^ och dagern 
faller in uppifrån^ så att förgrunden är ganska 
ljus, medan däremot iakgrunden höljes i skym- 



Digitized by 



Google 



96 

ning, kvart man dock varsnar rundningen af en 
väldig trädstam; — det är en del af Yggdrasil, 
världsträdet, på hvars sammanflätade rottrådar 
underjorden hvilar, medan grenarna uppbära jor- 
den, och kronan öfverskyggar Asgård. 

Till venster i förgrunden är ingångsdörr efi, 
som döljes af ett mörkt förhänge. En matta af 
samma färg täcker golf vet, — / högsätet till hö- 
ger sitter Sinmara, klädd i en svart, silfv er stickad 
drägt. Vid hennes sida Baduhild i mörkblå kläd- 
nad, stickad med guld. Vid Baduhilds fötter 
ligger den lille, sjuårige Vidga, som nyss insomnat 
vid sina leksaker. Han har en skär drägt med 
ett silfverbälte om lifvet. — Baduhild böjer sig 
ned öfver gossen och smeker hans blonda lockar. 



25abut?ilb {sjunger). 

Slumra nu stilla, 
slut dina ögon, 
lek uti drömmars 
leende land. 



Son utaf Valand, 
hvila, min Vidga! 
Än varar oskuldens, 
ungdomens vår. 



Digitized by 



Google 



97 

(^Betraktar länge under tystnad vint den so/vande gossen . 
Hennes vackra drag få härunder ett uttryck af oro och smärta.) 

Ve dig, min Vidga! 
Urd ser jag t\inna — 
tärande tanke — 
blodshämdens tråd. 

(,Gör åter ett uppehåll.) 

Mot dessa makter 
mäktar du intet. 
Upp skall du växa 
till ogörligt värf. 

{Smeker barnet.) 

Son utaf Valand, 
hvila, min Vidga! 
Än varar oskuldens, 
ungdomens vår. 

Slumra nu stilla, 
slut dina ögon, 
lek uti drömmars 
leende land. 



6inmatFa. 

Så vemodsfuUt 
du sjunger för Vidga. 
Sjung ej om sorg för din son. 

Svipdag. 13 



Digitized by 



Google 



98 

Moder, o moder, 
mäktar jag väl 
kväda om amiat, 
då hjärtat kvider af smärta? 

(£n kraftig hornstöt höres,) 



Hvad maler oss hornet? 
Den unge midgardssonen. 

(7VJ svenner draga från dörrens förhänge. Svipdag 
kommer in.) 

Stnntara. 

Mig helsad var, 
du höge hjälte, 
min makes gäst, 
hvars djärfva bragder 
oss tröttadt rykte tält. 



Digitized by 



Google 



99 

Jag helsar Mimers drottning, 
den vises höga maka. 

{På en vink af Sinmara har en af svennerna hämtat 
ett mjödhorn, som Baduhild nu kredensar och räcker åt Svipdag.) 

:8a6ut^t(b. 

Hans dotter räcker dig hornet. 

Smpbag. 
Den huldas välgång jag dricker. 

{Tömmer hornet, som han sedan ger åt svennen,) 

Sinmara. 

Hvilka ödens hvälfning 
förde hit din väg? 

♦ 

6wpbag. 

Ur Jotunheims djup 
den Ijufvaste brud 
befriad bragte jag hem. 
Men bröllopskvällen 
bort från mig vek 



Digitized by 



Google 



TOO 

det Valhallabarn, 
och hem den vana vände. — 

Då drog jag ut 

till dristig strid 

min faders bane 

först att fälla 

och sedan i Valhalls 

vida salar 
min maka åter vinna. — 

Mot öfvermäktig fiende 

mitt mod ej hjälpte. — 

Då fil fi"ån fiiiktan 

jag fi-ed försmådde, 
den fi-äcke med bojor mig band. 

Men Groas galder, 

min goda moders, 
de starka band och bojor bröt. - 
Då tog jag hit den väg, 
som vänlig Nökkver visat. 



Hur fann du den 
och undgick faror? 



Genom tjutande ulfvars 
vilda flockar 



Digitized by 



Google 



lOI 

vägen tog jag mot norr. — 

Mot gräslig vinters köld 

mig värjde Groas galder, 

den skyddade mig 

på sjöar, som sjödo af storm. 
Så ändtligt kom jag 
till underjordens port. 
Dess tappre väktare, 
af trolldomskappan dold, 

förrådd af skuggan jag röjde. 
Med ett spjutkast 
jag spikade 

hans fot vid jorden fast. 
Hans kappa tog jag 
och kom så oskadd hit. 



Sinmara* 

Tappra och djärfva bragder 
täljer du, ädle hjälte. 
Nu mäl oss äfven 
din mödosamma resas mål. 



Här vill jag vinna 
det svärd, som Valand smidt. 



Digitized by 



Google 



I02 

Min faders bane 
för det skall falla, 
och Asgårds port det öppnar mig. 



&mmava. 

Du stolte främling, 
för högt dusträfvar. 
För dig sitt vapen 
ej Valand smidde. 

Vidga vaknar. Vid åsynen af den i glänsande 
vapen klädde Svipdag springer han upp och fram Ull 
honom. Svipdag smeker gossen, som med synbar fdr^ 
tjusning rör vid hans sköld och svärd. 



Så vackra vapen, 
men vådligt tunga! 

(Tiil Baäuhilä.) 

Så stark och väldig 
ville jag vara. 

Spipbag. 

Med åren styrka 
och storlek komma, 



Digitizéd by VjOOQIC 



I03 

och snart mitt svärd 
svingar du lätt. 

Hur länge dröjer det? 

Blott några leende somrar. 

{Til/ BaäuÅiid.) 

Är han din son, 
den vackre gossen, 

som älskar vapen så? 

Helt visst en väldig kämpe 

af honom varder. 

25abtt^iH). 

Ja, Vidga är min son, 

och Valand var hans fader. 

Spipbag {häftigf). 
Är Valand hans fader? 

©inmara» 
Ja, Valand var det. 



Digitized by 



Google 



104 

Är Valand hans fader? 
Så har en börda fallit 
ifrån mitt bröst, 
och fri jag är 
från detta värf, 
som Vidgas är. 



©inmara» 

Hvad menar du? 

25a6tt^llb. 

Du manar ofärd fram! 

Hvad vill du Vidga? 

Hvad värf kan barnet verka? 

©Pipbag» 

Att hämdesvärdet hämta 

hit jag kommit; 

om Vidga, Valands son, 

jag intet visste. 

Af Asgårds gudar, 

hans grymme banemän, 

min pligt j^g trodde 



Digitized by 



Google 



I05 

blodshämd taga. 
Nu Vidga ärfver 
sin faders vapen, 
hämdens värf varder hans! 
Mot stränga gudar 
i gruflig strid 
svinge han 
hämdens svärd! 



Sinmara. 

Tunga, sömnlösa nätters 

bittra, tärande tankar 
gifver hjärtlöst du ord. 

Skall Vidga växa 

till detta värf, 

en grym och gruflig 

gudafiende 

till hämden fostras 

vid Mimers härd? 
Skall barnet dö förbannadt, 
af gudars vrede vräkas 
till kvalens plågo värld? 

Grymma tanke, 

tung att tänka. — 
O Vidga, att jag kunde 
den lotten från dig vända, 
för dessa kval dig skydda! 
O vore min den skära, 

Svipdag, 14 



Digitized by 



Google 



io6 

den skimrande, som biter 

på tråd, som Urd har tvinnat! 

Baduhild gråter tyst på knä vid Vidgas sida. 



6pipbflg (Jös€r den sil/verglänsande 
skäran från sitt bälte), 

Silfverskäran 
här du ser 
leende lysa i min hand. 

(Z?J kan svänger skäran i handen, synas i bakgrunden 
två blodröda trådar glöda i luften,) 

Där ser du tvänne trådar, 
som Urd har tvinnat. 

En är min, 

den andra Vidgas. 

På båda skäran 

icke biter: 

min egen eller hans 

jag af kan skära. 
För den är hoppet ute, 
som ärfver hämdens kraf. 



Öinmara. 

Ett sådant offer 
ingen bringar. 
Sitt öde barnet bäre! 



Digitized by 



Google 



I07 

^abut>i(b {ser vied tårdränkt blick 
upp viot Svipdag). 

Föga modig 

syns mig den man, 
som låter förbannelse drabba 
barnets späda hufvud. 

Bär hämdesvärdet hit 

och gif det i min hand! 

Jag tager Vidgas arf, 

och hämden varde min! 

Sinmara går mot bakgrunden, där hon, lutad 
mot trädstammen, tyckes försjunka i djupt grubbel. 
De blodröda trådarna Jlamma allt mer dystert hotafide 
öfver hennes hufvud. — Baduhild fäster fortfarande 
de fuktiga, undran och innerlig tacksamhet uttryckande 
ögonen på Svipdag. 

©Ptpbag (//// Baduhild). 

Gråt ej, unga moder! 
Grymma nornor väfde 
blodigt röda trådar 
för din raske gosse! 
Torka dock ditt öga, 
älsklingen skall lefva. 
På mina skuldror 
tar jag hans skuld. 



Digitized by 



Google 



io8 

i£iabu(>t(b {sträcker vitd ett uttryck 
af oändlig tacksamhet ar- 
marna mot Svipdag\ 



@intn<l1fCl {vänd mot trädstammen^. 



Tredubbla tre 
tryckande band, 
bojor af järn, 
bojor af koppar, 
bojor af guld, 
lösen de bindande lås! 



Starka ringar 
af härdadt stål, 
hören mitt bud: 
bojorna lösen, 
sprången de bindande lås! 



Kraftigt bindande 
kopparringar, 
hören mitt bud: 
bojorna lösen, 
sprången de bindande lås! 



Hören mig ock, 
heliga band. 



Digitized by 



Google 



lOQ 

röda guldets 

trenne ringar! 

I gyllne bojor, 

som bundits hafva 

i oskulds tid, 
i världens ungdoms vår, 

lyssnen till mig: 
lösen de bindande lås! 

(^Sträcker ut handen^ 

Lyssnen till galdem, 
lås af guld! 

(JDe tre yttersta, guldglänsande årsringarna springa upp,) 

Lösen eder, 
kopparlås! 

(^De tre mellersta årsringarna af kopparröd färg springa 
upp.) 

SittntClt^Cl {läggande handen på stam- 
men). 

Lyssnen till starka galdem, 
lås af stål! 

(^De tre innersta, med blåaktig stålglans skimrande års- 
ringarna springa upp och blotta det innerst i stammen blixt- 
rande Valandsvärdet.) 



6inmat?a* 

Hämdens vapen, 
Valands svärd. 



Digitized by 



Google 



IIO 

ur långa hvilan 
väcker jag dig! 

(^Fattar tag om fästet^ 

Väldiga vapen, 
ur världsträdets stam 
drager jag dig 
åt dristig hjälte 
att verka blodigt värf. 

(^Drar ut svärdet och går fram till Svipdag, hållande 
vapnet högt i handen. På den breda klihgan glöder en run- 
slinga som blod.) 

Ädle hjälte, 
Egils djärfve son! 

Valands vapen, 

Vidgas arf, 

tage du, 
svinge tappert hans svärd 

mot grymma gudar 

till gräslig hämd! 

Svipdag tar svärdet och gifver skäran ät Sin- 
mara, som går mot bakgrunden och höjer den o/ver 
den ena af trådarna. 



6pi|)bflg {sträckande sz'ärdet mot 
höjden). 

Starka vapen, 
väldiga smide. 



Digitized by 



Google 



II T 

hör nu min heliga ed! 

Vid de runor, som Valand 
ristat in på din klinga 
till dödens tecken 
och blodigt dåd 
Svipdag hämden svär. 

Sinmara af skär träden, ur hvilken en blixt sprin- 
ger fram, Svipdag stortår ut med det som en ljung- 
eld flammande svärdet i handen^ hvarefter scenen Ögon" 
hlickligt höljes i mörker, hvari endast den återstående 
blodröda tråden synes glöda, — För hänget faller. 



x^x" 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Tredje Akten. 



S7///>t/a^. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



En sal i Folkvang, 

Salens pelare och kolonner äro af silfver. 
Kring dem slingra sig växter, ofversållade af 
blommor, I bakgrunden är rummet öppet, så att 
man ser ut i en yppig trädgård. Till venster för 
en trappa upp till ett litet, utspringande tornrum. 

Till höger i förgrunden hvilar Fröja på en 
svandunsbädd. Vid hennes fötter ligga Frid, Blid 
och Vän. Vid hennes sida sitter Eir. — / torn- 
rummet står Glans, spejande utåt. 



Hvad ser du, Glans? 



Digitized by 



Google 



ii6 

Glänsande sköldar 
glittra i solen. 

Sviia (AV/ Är). 

Känner du hjälp 
mot hjärtekval? 



Leende lycka 
lindrar längtans tärande sveda. 



Förfarliga dag, 
fasansfulla! 

Att dräpa min make 

drogo asama ut. 

Dem följde min fader, 

dem följde min broder 
att röfva min lycka 
och taga hans lif. — 
O mäktiga nornor, 
värjen min make. 



Digitized by 



Google 



117 

seger förlänen den modiges svärd! 
Hans fiender blekna 
må i sitt blod! 



Hvad säger jag? O nej! 
Lyssnen ej, nornor, 
till nedrig bön! — 
Jag ber ju om faders 
och broders blod. — 



Förfärliga dag, 

fasansfulla! , 
Hur sig kampen vänder, 
krossar dess utgång mig. 



Min dristige hjälte, 

hvi dröjer du? 

Kommer till mig 

min make ej mer, 
har han förgätit den brud, 
han frälste ur jättarnas våld? 

(Tystnad.') 

Hvad ser du, Glans? 
Säg, hvad du ser! 



Digitized by VjOOQIC 



Ii8 



&am. 



Tungt beväpnade 
tvänne härar 
tåga fram. 

Ser du ej mer? 
Mäl mig det noga! 

Modiga männens 
mäktiga flockar 
fylkas ser jag 
kring en höfding, 
hög, med klubba i handen. 

cStoja. 

Halfdan är det. 

(Blanö. 

Vid höfdingens sida 
svänger sin hammare ■ 



Digitized by 



Google 



119 

Sindres tunga smide 
väldigt Asator. 
I luften rida 
i rika vapen 
alla höga 
asagudar. 
Härfader först, 
Fröj och Heimdall, 
tystlåten Vidar, 
Tyr och Njord. 



Ve, o ve! 

Väldiga gudar 

döda honom, 
den härlige hjälten! 
Hvad förmår hans mod 
mot den mäktige Tor? 

Mjölners kraft 

krossar honom! 

Ve mig! Ve mig! 

Valkyrjor, hållen 
öfv^er honom skyddande sköldar! 

§il'é\iX {till Glam), 

Hvad ser du mer 
på andra sidan? 



Digitized by 



Google 



I20 



®(an0. 



En fylking djärfva jättar; 
en hjälte för dem an. 



Hur ser han ut? 

(Btam. 

En yngling är det, 

så ung och fager. 

I strålande vapen 
syns han dock väldig och stark! 

Då vinden leker 

med ljusa lockar, 
de glittra i solen som guld. 

I handen svingar 

han mäktigt svärd, 
som blixtrar i blodig glans. 

($]?0|(l {med strålande ö^on). 

Det är Svipdag 
och Svitiods jättar. — 
Min älskling, svinga 
till seger ditt svärd! 

{.Lyss ) 



Digitized by 



Google 



121 



Mig tycks att luften sällsamt 
af sånger dallrar. 
Hvad ser du? 



Med dragna svärd 
drabba härarna hop. 
Stridssånger ljuda 
som stormars dån. 
Vapenbraket liknar 
vilda bränningars brus. 



Skärp din blick! 
Allt, som sker, 
ondt eller godt, förtälj! 



Härfader ft"ämst 
på frustande häst 
spränger fram 
med spjutet i hand. — 
För Valfader jättarna vika. 
Tyr och Vidar 

Svipdag, 1 6 



Digitized by 



Google 



122 



väg sig bana 
genom glesnande 
jätteled. 



Men Svipdag?! 

(5(an0. 

Ser jag ej. 



Svekfulla tärna, 
trolösa, svaga, 
har du ej ömkan 
med min ångst? 



Min blick är ovan 
vid blodig syn. 



<Sfj»Ö{a (^förtvifliui). 

Och min af tårars skum! 



Digitized by 



Google 



123 

Mitt öga än är skarpt. 



Kan du striden följa, 
hvarje fasa tälj mig! 
Ända så 
min oros ångst! 



»11? {som bytt plats med Glans, 
spejar ut^. 



Tor far fram 

fruktansvärd. 

Med asakraft 
krossar han allt i sin väg. 

Valfaders spjut 

fylkingar splittrar. 
Tyr fäller tusentals jättar. 



Men Svipdag? 



Digitized by 



Google 



124 

Svingar i handen 
flammande svärd. 
Blodröda runor 
blixtra därpå. 
Hög och härlig, 
en hämdens gud han tycks. 



Min modige make! 

IBiv. 

Öfver de stridandes vimmel 
strålar Svipdags svärd, 

lyser i hugget, 

ljungelden likt. — 
Fiendens fylking viker, 
allt kring Halfdan vacklar, 

för flammande svärdet 

alla fly. 



Till tväkamp med Halfdan 
nu Svipdag tågar 
De mötas 



Digitized by VjOOQIC 



125 



SVOia {andlöst). 

Mer, mer! 
Sviker ditt öga? 



Svipdags svärd 
som blixten splittrar 
blodig klubba. 
Med klufven brynja 
höge höfdingen faller. 



Sx6\a (Jublande). 

Seger är vunnen! 

Ve, o ve! 

Sin hammare slungar 

mot den härlige Tor! 

§W\CL {med fasa). 

Min make! 



Digitized by 



Google 



126 

Hans svärd nu möter 
Mjölner i flygten — 
slår den starke i stycken! 
Tor viker 
vapenlös 



Min syn förvirras 

{Faller ned a/svimmad.) 
§t6\(X {störtar upp jublande). 

Seger! Seger! 

{För häng et faller hastigt.) 



WM 



Digitized by 



Google 



i 


'^^y^^^^^^^/0^ 


W^^^^^ 


1 


<^^*?^,^^4:^<^^ 


W&^^^é:=r^^^^^^^ 



Vid Asgårds port. 

Till höger i förgrunden ser man ett litet 
stycke af den i sju färger skimrande Bifrostbron, 
Där framför en liten öppen plats ^ bakom hvilken 
löper en hög vallmur, Midt för bron är i muren 
en hög och bred, konstrikt arbetad gallerport af 
stål. Längst till venster ser man guldglänsande 
lunder i rosig morgonbelysning. Daggdroppar 
glittra pä bladen. Allt öfv er skuggas af ett grönt 
löftak — Yggdrasils krona. Bakgrunden är in- 
svept i en tät, skär dimma. 

På en stenbänk innanför gallerporten sitter 
Odin, klädd i blå mantel och silfv er hjälm. Han 
lutar sig mot sitt spjut och tyckes vara försänkt 
i dystra tankar. Vid hans fötter ligga två ofant- 
liga ulf hundar, af hvilka den ene sofver. 

Stillhet. — Morgongryning, 



Digitized by 



Google 



128 



FrSja kommer hastigt in frän venster. Med ett 
strålande leende på läpparna skyndar hon fram till 
Odin. 



Min make segrat! 
Ej sannt, o fader? 



©bitt {dystert). 

Gudars välde, 
Valhalls makt 
denna bragd 
brutit har. 
Fröjdar det Fröja så? 



O fader! 

(DMn. 

Fallen är 
Halfdan, den härlige höfding, 
Mjölner splittrad, 
skymfadt mitt spjut. 
Odins ära 
är ej mer. 

{Försjunker ett ögonbtick i grubbet.) 



Digitized by 



Google 



129 

Intet mäktar 
motstå den djärfve. 
Valhall och Asgård, 
Midgard och världen, 
allt beror af Svipdag, 
hänger på svärdets udd. 
Allfaders spira 
splittrad är, 
i spillror faller hans tron. 
De eviga gudars 
ände är nära, 
Ragnarök ristad 
i nornornas råd; 

{ser upp med en bitter blick.) 

men lycklig Fröja ler. 



Fåfäng, o fader, 
din fruktan är; 
med frid skall Svipdag komma. 



Han världens herre 
varda skall. 

Svipdag. ' 



Digitized by 



Google 



I30 

Maktlust ej 
den modige känner; 
för kärleks välde 
viker den segrande hjälte. 

OWn. 

En förälskad toka 
tror därpå. 
Af intet han bindes; 
hvad borgar dig för, 
att ej han sviker? 

Den trohetsed, han svurit, 
Svipdag binder. 

Vore det så! 



Den väldige kommer 
ljus som en vårdag; 



Digitized by 



Google 



131 

lockamas guld % 
glänser i solen; 
ögat öppet 
är som himlen: 
fred och lycka 
le däri. 

Hjälten helsar 

Härfader huldt, 

lägger i min hans hand. 



(Dbin. 

Hade du rätt! 

(£■« skallande ton höres från Heimdalls korn.) 

©bin. 

Öfver Bifrost någon 
nalkas hitåt. 
Gå, min dotter! 
Här jag dröjer 
att vakta Valhalls port. 

Mia igår). 

Vore det han! 

En ännu starkare ton skallar från Heimdalls 
hor 71, En af ulfhundarna skäller, Öfver bron kom- 



Digitized by 



Google 



13^ 

mer Svipdag i glfinsande vapen ock med det strålande 
segersvärdet i handen. Runorna på svärdets klinga 
ha/va icke längre den hotande, blodröda färgen, utan 
stråla nu som guld, — Svipdag ser sig förvånad och 
hänryckt omkring. 



©Pipbag {sakta). 

Är detta Asgård? 
Aldrig jag skönare skådat. 



©bin {reser sig). 

Hvilken usling är det, 

som för yttermuren står? 

Hvem söker du här? 

Hvad ser du väl efter? 
Vandra på våta 
vägarna hädan! 



öpipbag. 

Hvilken usling är det, 
som innanför porten står 
och vandraren ej 
välkommen bjuder? - 
Från vana syner 
vänder sig ingen. 



Digitized by 



Google 



133 

Här vill jag stanna 
och stilla njuta. 



min. 

Hvad heter du? 



Vindkall. 

Min fader het Vårkall, 
min farfader Hårdkall. 
Men nu är turen min: 
så tälj mig själf ditt namn. 



©bin. 

Fjölsvinn jag namnes. 

Spipbag* 

Hvad heter den, 
som härskar här, 
en drottning huld det ju är? 
Säg mig det, Fjölsvinn. 



Digitized by 



Google 



134 

min. 

I Folkvang härskar 

den hulda Manglad, 
den mö, som modem födde 
med Svafertorins son. 

Ur jättevåld 

af en hjälte frälst 
nu väntar den vana sin brudgum. 



Och hvad heta 
de hetsiga hundar? 



Obin. 

Gere den ene, 
den andre Freke. 



6pipbag. 

Mäktar någon man 
till Manglad komma, 
medan de hetsiga hundarna sofva? 



Digitized by 



Google 



135 



©bin. 



Den ene vakar om dagen, 
om natten den andre. 



Kan man ej lägga 
lockmat åt dem? 



©Mit, 

Dem lockar endast 
de läckra stekar 
under Vidofhers vingar. 



Spipbag (pekar uppåty 

Hvad heter hanen 
där högt i trädet; 
han glänser och glimmar som guld. 



©bin* 

Vidofher är det 

med de gyllne vingar. 



Digitized by 



Google 



136 



Och fins det ett vapen, 
som Vidofher fäller? 



min. 

Ett sådant vapen 
af Valand smiddes, 
men vardt från honom taget. 



©Pipbag» 
Hvart kom det sedan? 

Till Sinmara, mörka disen. 
Mimers höga drottning, 
som i vattenbegärliga karet 
inom nio lås det förvarar. 

Qvifbaq. 

o 

At hvilken hjälte 
gifver hon det? 



Digitized by 



Google 



137 
©bin. 

Hon skänker det i byte 
mot skinande skäran, 
som sitter under Vidofhers vingar. 

©Pipbag. 

Hvem vinner den 

och Valands svärd? 
Hvem får på Mänglads vana arm, 
den hvita, hvila? 

©bin. 

En härlig hjälte korats 
därtill af höga nornor. 
Hans namn är Svipdag, 
af Svitiods stam. 

Spipbag. 

Honom ser du; 
här hans svärd! 
Slå porten upp, 
gif plats för Svipdag! 

Dä Svipdag nämner siti namn, springer porten 
tipp af sig själ/. Båda ulfhundarna hoppa glad t 
skällande upp pä Svipdag och slicka hans händer. 
Svipdag, 1 8 



Digitized by 



Google 



'38 

©bin {ropar inåt). 

Upp Fröja, Vanadis! 
En främling kommit, 
som de hetsiga hundar 
vänligt helsa. 
Svipdag måste det vara. 



($1F(i|(l {kommer ut, strålandt af 
lycka och kastar sig tilt 
Svipdags brösf). 

Min make, 
så kom du till mig! 

{Kysser honom.) 

Min helsning flög dig emot, 
men upp den hanns af min kyss. 



©mpbag. 

Mitt segerpris 
ser jag nu, 
det härliga, höga 
håller jag fast. 



På Lyfjabärget 
länge jag bidat; 



Digitized by 



Google 



'39 

lång för den längtande tiden var. 

Nu ser jag dig åter, 

min segrande hjälte, 

Jcänner ditt bröst 
mot min bäfvande barm. 



Från älskande maken 
mer du ej flyktar? 

Aldrig mer! 
Evigt äger du mig! 

Ständigt Fröjas öga 
stråla skall mot Svipdag, 
Månglads gyllne lockar 
lindas kring mig, 
binda oss samman 
med bojor af guld. 

Skönaste gåfva 
mig gudar beskärde, 



Digitized by 



Google 



HO 

sällaste lyckas 

leende lott. 

Min härlige hjälte 

jag jublande helsar. 

Krönt med seger 

från kamp han kommer, 

af mödorna varm 

att hvila hos mig. 

Leende, betraktande dem har Odin rätat upp sig 
till sin fulla, majestätiska längd, Tvänne korpar susa ' 

fram genom luften och slå ned på ha?ts axlar, Svip- 
dag, som nu i honom igenkänner Valfader, betraktar 
honom med häpen undran. 



Välkommen var 
i Valhalls salar. 
Asgårds herre 
helsar dig. 



6pipbag. 

Vid målet då står jag, 
striden är all. 

{^Höjer sitt svärd,') 

Svärd, som vunnit 
åt Svipdag hans brud, 



Digitized by 



Google 



den vänaste i Valhall, 
du hvile nu 
i Valfaders hand! 

(^Lägger svärdet i Odins hand.) 

Den goda gåfvan 
guden tar. 
Mot Valhalls fiender svinge 
Fröj ditt svärd! 

Sxo\a. 

Vänliga nornor 
väfde vår lifsväf. 

(Tryckande sig tätt intill Svipdag.) 

Skönare lott 
känner ej lifvet 
än kärleks högsta 
heliga fröjd! 

SDipbag» 
Du älskar mig? 

Evigt! Evigt! — 
Du älskar mig? 



Digitized by 



Google 



142 



Evigt! Evigt! 
Utan slut! 

Den rosiga dimma, som höljt bakgrunden, sking- 
ras- nu hastigt och visar oss Valhalls sal, där alla 
gudar, gudinnor och einheriar år o församlade. Salens 
kolonner och pelare äro af guld och glittra i det strå- 
lande solskenet. 

Att famna sin son 
längtar din fader, 
åsar och vaner 
vilja dig helsa. 
Så tag nu, o höfding, 
Härfaders hand! 

Svipdag, som häller Fröja i högra handen, läg- 
ger den venstra i Odins. Odin för honom så in i 
den strålande Valhallasalen. En af einheriar na störtar 
dem till viÖtes och sluter Svipdag i sin famn, — Det 
är EgiL 

Alla hafva rest sig och sträcka helsande händerna 
emot dem. Einheriarna slå med svärden på sina sköl- 
dar, och Odin sträcker välsignande öfver dem sitt spjut. 

Förhänget faller långsamt. 



Digitized by 



Google 



Mytologisk Namnforteckning. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Mytologisk namnförteckning. 

(De i dikten uppträdande personernas namn utmärkas 
genom fetstil.) 

Ålf, Alfema utgjorde den tredje af de germaniska 
gudaslägtema. De två andra voro asama och 
vanema. Alfema voro utmärkta naturkonstnärer. 
Till deras ätt hör alfhöfdingen Valand, hans bror 
Egil och dennes son Svipdag. 

Allfader = Odin. 

Asgård = åsarnas hemvist. 

Aukaior och Asaior, binamn till Tor. 

Baduhild, Mimers dotter. 

Bele, höfding för de skällande jättarnas klan, till 
hvilken Valand utlemnade Fröj och Fröja. 

Bifrost, den bro, som förenar Asgård med under- 
jorden. 

Blid, en af Fröjas diser. 

Brage, Odins son, Valhalls skald. 

Broek, son af Mimer. 

Dis, kvinlig guddomlighet. 

Svipdag. 19 



Digitized by 



Google 



146 

Egil, Ivaldes son, Valands och Slagfinns broder. Var 
först gift med Groa och sedan med Sif. Fader 
till Svipdag och Ull. Han är den ypperste af alla 
bågskyttar. Han& vanligaste epitet är Örvandel 
(= pilskötaren). 

Einheriar, de efter döden till Valhall och Sessrym- 
ner upptagna midgardshjältama. 

Eir, en af Fröjas diser, läkedomsgudinna. 

Elivägor, den med Hvergelmerkällan i förbindelse 
stående hafsvik, vid hvilken Egil hade sin borg 
Ysäter. 

Elle, jättinna, personifierande ålderdomen. 

Fjalar, jätte, son af Surt. 

Fjolsvinn = Odin. 

Folkvang, Fröjas område i Asgård. 

Fr eke, den ene af Odins ulfhundar. 

Frid, en af Fröjas diser. 

F^igg» Odins maka, -Asgårds drottning. 

Fröj, vanagud, Njords son. Fröjas broder, jordbru- 
kets gud. 

Fröj a, Njords dotter, gift med Svipdag. 

Galder = trollsång. 

Geirraud, jättehöfding. . . . / 

Gere, den ene af Odins ulfhundar. 

Glans, en af Fröjas diser. 

Greip, Geirrauds dotter. 

Grepp, jätte af Beles stam. 

Groa, växtlighetsdis, alfhöfdingen Sigtryggs dotter, 
Sifs syster, gift först med Egil och sedan med 
Halfdan. Med Egil vardt hon moder till Svipdag. 



Digitized by 



Google 



147 



Halfdan, Sköld-Borgars och Drotts son, germanernas 
förste konung, Svipdags styffader. 

Heimdall, den rena eldens gud, Valhalls väktare. 

Hel = dödsriket. Äfven binamn till Urd. 

Helge, berömd hjälte. 

Hund ing y berömd hjälte. 

Hämdesvärdei, det af Valand smidda, fruktansvärda 
svärdet Gambantein. 

Idun, Ivaldes dotter. Valands halfsyster och käresta, 
därefter Brages maka. 

Ivalde, alffurste. Födde med ljusdisen Hildegun 
växtlighetsdiserna Idun, Auda och andra svane- 
mör, och med en jättinna sönerna Valand, Egil 
och Slagfinn. 

Jotunheitn, jättelandet norr om Ehvågor. 

Lidskjalf, åsarnas utsigtstom. 

Lodur, en af Odins bröder. 

Lyfjahärget, höjd i Asgård. 

Midgard, den mellersta åt menniskoslägtet upplåtna, 
af oceanen omgifna delen af jordskifvan. 

Midgardsormen, son af Loke och Gullveig. 

Mimer, Odins morbroder, underjordshärskaren, världs- 
trädets bevarare, visdomskällans väktare, urtids- 
smedemas höfding. 

Mjolner, gemensamt namn för Tors båda hammare. 
Den äldre var af sten; den yngre af järn och 
smidd af Sindre. 

Månglad (smyckeglad) = Fröja. 

Nanna, Nökkvers dotter, Balders maka. 

Natt, Mimers dotter. 



Digitized by VjOOQIC • 



148 

Nidabärget skiljer de båda underjordsrikena Nifelhel 
(straffortema) och Hel (lycksalighetsriket). 

Nifelheim = Nifelhel. 

Njarer, Mimers söner och kämpar. 

Njord, vanagud, Friggs halfbroder, Fröjs o. Fröjas fader. 

Nökkver, månguden, Nannas fader. 

Odin, åsarnas fader och Asgårds härskare. 

Sif, dotter af Ivalde, Egils andra hustru, moder till 
Ull. Efter Egils död varder Sif Tors hustru. 

Sigurd, berömd hjälte. 

Sindre, son af Mimer. 

Sin mara, Mimers maka. 

Sva/ertorin, vanagud, Njords fader, äfven kallad Na- 
gelfare. 

Svipdag, Egils och Groas son, Fröjas make. 

Svitiod, i inskränktare mening Svea land, i vidsträck- 
tare = största delen af norra Midgard. 

Syr, binamn till Fröja. 

Trudvang, Tors odalmark. 

Turs = jätte. 

Tyr, Odins son, stridsmännens gud. 

Ulf dalarna, de tre Ivaldesönemas vistelseort efter 
deras brytning med gudarna. 

Ull, son af Egil och Sif, Svipdags halfbroder. 

Urd, den förnämsta nornan, ödets och dödens dis, 
syster till Verdandi och Skuld. 

Vaferlågor, den eld, som omgaf Asgård. 

Valand, alfhöfding och urtidssmed, Ivaldes son, Egils 
och Slagfinns broder. 

Valfader = Odin. 



Digitized by 



Google 



149 

Valhall, Odins sal i Asgård. 

Valkyrjor, diser, som å Odins eller Fröjas vägnar på 

slagfältet kora kämpar till vapendöd och föra 

dem genom underjorden till Asgård. 
Vanadis = Fröja. 
Vidar, son af Odin. 
Vidga, son af Valand och Baduhild. 
Vidofner^ gyllene hane i världsträdet, kallas äfven 

Gullenkamme och Salgofner. 
Vän, en af Fröjas diser. 
Fggdrastl = världsträdet. 
Fmer = kaosjätten. 
Örvandel =c Egil. 



-^5f- 



Digitized by 



Googie 



Digitized by 



Google 



GUSTAF CHELIUS FÖRLAG. 

ANTHROPOS 

DRAMATISK DIKT 
af 

Oscar Bensow. 

Pris: 3 kr. 



Richard Wagner 

SÅSOM SKAPARE AF MUSIKDRAMAT 

af 

Oscar Bensow. 

Pris: haft, 4 kr. 50 öre; bunden (m, guldsn,} 6 kr. 

Del I (»Flygande Holländaren», »Tannhäuser» och 

»Lohengrin) /; 25. 
Del Ii (»Nibelungens ring») / kr. 
Del III (»Tristan» oeh »Mästersångama») 60 öre. 
Del l¥ (»Parsifal» och Biografisk skizz) 75 öre. 
Tillägg: Ludv. van Beethoven bedömd af Richard 
Wagner. 75 öre. 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google 



Digitized by 



Google